Några vinnare av kallblodsderbyt
Östersunds Stora 4-åringspris, som instiftades 1944, var det första insatsloppet för kallblod och hade vid premiären ett förstapris på 3000 konor. Bjurina och Olof Nordström blev loppets första vinnare på tiden 1.47.5. Stoet gav 12,57 i odds och även de två följande åren blev det outsidersegrar genom Jungvar och Orrtula. Mera favoritbetonad, och dessutom totalt överlägsen, var 1947 års vinnare Stjärnfuxen (Erik L Persa), som noterade finfina 1.44,4.
På 50-talet ökade man succesivt förstapriset så att Reval 1954 erhöll 6000 kronor och Sorro året därefter 10 000 kronor. Från 1956 till 1962 kördes loppet med 15 000 kronor till segraren.
Nämnde Reval var en mycket lovande travare, vilken som fyraåring vann nio lopp på Östersundstravet förutom segern i Stora 4-åringspriset. Beklagligt nog innebrändes han i februari 1955.
1958 var det dags för unghästfenomenet Herja körd och ägd av Erik Eriksson i Gåxsjö att lägga beslag på lagerkransen. Det gulblacka stoet efter fantastiska Minella var helt suverän som tre- och fyraåring, vilket 17 raka segrar ger belägg för. Hon blev även den första fyraåringen under 1.40. Året därpå triumferade Axel Johnssons segervana Pålmi, en av moder Solopållas topptravare. Pålmis utveckling fortsatte sedan brant uppåt efter säsongen som fyraåring. Hon vann till slut 55 gånger och deltog flera gånger i landskampen mot norrmännen.
Av 60-talets vinnare minns jag speciellt Lyrik (Carl-Erik Carlsson), Steggson , körd av Torbjörn Janssons far, Torsten, och Örebrochampion Bengt Nilssons båda femettor med Pavinblända och Prick. Jag var själv på plats när den förstnämnda skar mållinjen många längder före Wimin i rena ruskvädret.
1970 var förstapriset uppe i 30 000 kronor, och den förste att lägga beslag på den summan blev Snärtbest och Mats Nilsson. Året därefter fick legendaren Sven O Persson en bejublad seger i och med att Sune Svensson efter en magnifik styrning lotsat Gyrd först i mål. 1973 segrade Jonsa med Jan-Ivan Eriksson i sulkyn efter ledning från start till mål på nya löpningsrekordet 1.38,1. Hon satte senare under året svenskt rekord för fyraåringar med 1.35,0.
Ett av de främsta kallblodsstona genom tiderna och tillika Östersundstravets hittills framgångsrikaste häst stod som segrare 1975. Sjunga Best var namnet, ägd och körd av Kjell Davidsson i Brunflo. Hennes karriär kom sedermera att omfatta segrar i SM för kallblod, Kallblodslandskampen, fyra svenska rekord och tre gånger utmärkelsen Årets Häst.
Under 80-talet höjdes segerpremien fortlöpande för att mot slutet av decenniet uppgå till 100 000 kronor. Samtidigt öppnades loppet för norska hästar 1986, och norrmännen med Trons Ruggen (Egil Flenes) och Lund Jerker (Gunnar Eggen) i spetsen var klara favoriter. Det hela slutade dock med seger för ett blågult ekipage genom Lundick (Åke Eriksson) sedan de inbördes hårt stridande favoriterna galopperat i mål med det övriga fältet på behörigt avstånd.
Omedelbar revansch blev det för norrmännen påföljande år då samma körsvenner bakom Slogum Jim (Eggen) respektive Trons Trolmin (Flenes) duellerade långt före de akterseglade svenska ekipagen med Slogum Jim som segrare.
Även de två följande åren vanns av norska hästar, Lappdon (Gunnar Mehla) och en av mina personliga favoriter bland kallbloden, Atom Vinter med oförglömlige Arve Gudbrand Blihovde i vagnen. 1990 var det emellertid dags för en svensk viktoria, denna gång genom Erk Tron (Åke Sundberg).
År 1991 döptes loppet om till Svenskt Kallblodsderby och fick ett förstapris på hela 200 000 kronor sedan ett par stora bolag gått in som sponsorer. Premiärvinnare blev speediga men lynniga Buaas Stjerna som för Jomar Blekkan var överlägsen på nya löpningsrekordet 1.29,1. Ägarparet Britt och Jens Wanvik stod även året därpå överst på prispallen då deras
fenomenale Bork Rigel, även han med Jomar Blekkan i vagnen, utklassade de övriga och vann på 1.27,4, vilket är den snabbaste tiden i loppet med voltstart.
1993 kom den första svenska segern i Kallblodsderbyt när Pålex K. besegrade Tranmälspila och Polar Troll och erhöll rekordhöga 414 000 kronor för insatsen.
Då Östersundstravet inte erhållit någon V75-dag för 1994 och för att höja loppets status kördes Kallblosderbyt därför på en V75-omgång på Solvalla med Leik Kvikk (Hans-Petter Tholfsen) som segrare före ytterligare två landsmän, Heie Prinsen och Torinto.
Efter tre norska segrar 1995 – 1997 genom Rigel Jo, Prins Vinter och Röder (återigen Wanvik) var det dags för ännu en svensk triumf då Lars I Eriksson och Rolex K. visade Järvsöfaks och Pelle Babs bakbenen. De tre följande uppgörelserna gick till de norska storfavoriterna Lome Elden, Sjefen och Bol Elden.
Av 2000-talets vinnare ligger naturligtvis Troll Kevin och Järvsöviking mig närmast om hjärtat, och deras fortsatta karriärer kan nog den intresserade läsaren följa i flera travsportsrelaterade media.
Erik Widén
